Campingliv & natur, Tankar

Det har jag slutat med!

Söndag morgon (eller okej förmiddag) och jag sitter och avnjuter mitt morgonkaffe.

Jag kan inte påstå att solen skiner för det gör den absolut inte. Det har småregnat med jämna mellanrum hela morgonen och lyssnar man på de som säger sig veta ska det vara mulet hela dagen. Så blir det ibland.

Denna söndagen för mig innebär ingenting. Absolut ingenting. Jag orkar ingenting. Jag är så trött på min huvudvärk och kropp så jag skulle kunna sälja det. Naturligtvis kommer jag inte göra det. Jag kämpar på och ser med tillit till den stund när huvudvärken lägger sig ner på normal nivå och skovet i kroppen lugnar sig. Tills dess får jag stångas och kämpa.

Sådär nu ska jag inte gnälla mer om det. Jag har känt mig gnällig och gnatig de senaste dagarna och det ber jag om ursäkt för. Dock ibland kan det kännas bra att få lufta sina känslor. Ibland känns det än bättre att få skrika ut sina känslor. Men det avstår jag från i detta nu.

Lite planer nästa vecka finns det, men jag känner att jag nog tyvärr får boka om lite där. Allra helst i början av veckan. Tidigare, i början av min sjukdom var jag lite osäker på om jag skulle boka om eller vad folk skulle tycka och tänka. I dag bryr jag mig inte så mycket om det för det är mitt mående som gäller för mig. Sedan om någon tycker illa vara om det… so be it! Då får det vara så. Det får stå för dem.

När jag inte bokade om utan gick iväg ändå, vad jag än skulle göra så slog det tillbaka på mig som en käftsmäll. Jag funderade ju på att boka om på grund av att jag hade så hög smärta och när jag inte hade det i fokus utan tänkte mer på vad den/de andra personerna tänkte så slog det tillbaka på mig. Det kunde sluta med att jag låg pall i flera dagar innan jag var “människa” igen. Det har jag slutat med. Det fyller absolut noll funktion för mig att plåga mig själv “bara för att..”. I dagens läge lyssnar jag först och främst till min kropp och till min knopp.

Så mitt tips till dig är… Lyssna på kroppen när den försöker säga dig något. Lyssna noga och gå efter vad den säger. Jag kan berätta att till så nära 100% du kan komma har kroppen rätt i det den säger.

Lev väl  /Lene