God förmiddag kära du…

Ja då var det en ny, spännande vecka att se fram emot.
För mig är det både en spännande och orörd vecka men också något tungt som jag vet ska ske. På torsdag ska vi på pappas begravning. Men det är något vi bara måste gå igenom och det kommer bli jättefint och han får sin sista vila. Han kommer alltid finnas i mina tankar och jag kommer älska honom för evigt. Men fysiskt finns han inte med oss mer. Min älskade pappa.

Jag tror nog ändå att den som har det jobbigast är mamma. Hon är själv nu och går genom dagarna ensam med sina tankar. Visst hon vänjer sig vid ensamheten och egentligen har hon inga problem (precis som jag) med ensamheten, den kan till och med vara lite skön ibland. Dock tror jag inte detta är en så skön ensamhet. Och har man dessutom som mamma och pappa, varit tillsammans i 58 år så är det nog tufft. Men min mamma är en stark kvinna och hon har människor runt sig som älskar henne och ställer upp för henne så det ska vi nog hjälpa henne med. Vi gör vad vi kan redan nu, allihopa.

Än så länge är det måndag och jag sitter och njuter av morgonen tillsammans med min älskade make. Han jobbar kväll denna veckan så han är hemma på förmiddagen. Då passar vi på att mysa, ta sovmorgon och bara ta det lugnt.

Må väl  /Lene