Godmorgon goding…
Det är någon dag sedan jag skrev och jag ber än en gång om ursäkt för att det inte blivit så mycket. Inte ens så som jag själv önskat. Men så blir det när livet kommer emellan.
Jag satt igår förmiddag och skulle till och skriva och då fick jag ett sms från bästa Nina som frågade om hon kunde komma förbi på en kopp kaffe. Klart hon kunde! Hon hade inte mer än kört så fick jag sms från svägerskan Camilla då hon undrade om vi bjöd på en kopp kaffe och jag hann inte mer än avsluta med henne på sms så stod Eva i dörren. Då hade hon varit ute på cykelgalej och behövde ta en paus. Det gick i ett så jag hann aldrig sätta mig och skriva. Men väldigt, väldigt trevlig dag igår, det måste jag säga.
Igår var sista dagens ledighet för denna gången. På måndag börjar allvaret igen. Allvaret och vardagen. Men som jag brukar säga, det är alltid skönt att komma in i rutinerna igen. Så även denna gången. Ledigheten har varit både underbar och tuff. Min smärta har inte varit snäll denna sommaren och är fortfarande inte det, så det har varit tufft. Riktigt tufft. Men det är så livet är. Inte mycket att göra något åt. Jag gör det bästa jag kan och kämpar på.
Älska livet /Lene