Godmorgon fredag…
Jo visst är det fredag igen. Helgen står för dörren.
Jag har fortfarande väldigt hög smärta i kroppen och det är inte kul alls. Jag håller på att fasa ut kortisonet helt och hållet och nu märker jag av det väldigt mycket. Min smärta har ökat lavinartat tycker jag. Men….det är så det är.
Vi har skördat vår potatis som vi var övertygade inte skulle bli något av. Vi förväntade oss absolut inga potatisar eftersom vi tog plantorna från en stor kruka och satte över i en annan kruka när vi såg att de tittade upp i den stora kruka vi satt våra funkior i.
Men titta vad det blev av det!! Inte mycket men en middag till Jörgen och mig blev det i alla fall. Vi är så stolta över dessa fina potatisar.
Igår var det sol hela dagen och jätteskönt. Det blåste inte särskilt mycket och jag satt ute en stor del av dagen…. i skuggan. Jag satt alltså i skuggan under den tid jag satt ute. Men så fick det bli eftersom min Neurodermatit inte klarar av solen. Men på kvällen kliade det något infernaliskt på min högra arm. Jag vet dock inte om det var på grund av att jag satt ute men kliade gjorde det så jag höll på att bli tokig.
Men när jag satt ute så kom pappa och hälsade på. Det var nästan att han satte sig på min hand när jag tog fram handen. Han satte två ben på min ena finger men sen flög han upp. Hovrade lite ovanför pinnen (en blomsterpinne) och satte sig sedan igen. Han kom och satte sig på pinnen två gånger. Min älskade pappa. Det var en fin stund.
Just nu sitter jag och avnjuter mitt morgonkaffe och har tänkt göra så en stund till. Ingen stress för mig inte.
Lev livet /Lene